Jean Giraudoux

'''Hippolyte ''Jean'' Giraudoux''', född 29 oktober 1882 i Bellac, död 31 januari 1944 i Paris, var en fransk författare.

Giraudoux var en typisk representant för den del av författargenerationen efter första världskriget som fortsatte i André Gides och Paul Valérys fotspår och ställde sig i opposition till den traditionella franska formklarheten. Giraudoxu framträdde 1909 med novellsamlingen ''Provinciales'', som efterföljdes av ''L'école des indifférents'' (1911) och ''Elpénor'' (1913), vars med inre monologer fyllda noveller fick sitt egentliga genombrott först efter första världskrigets utbrott. Därefter följde en rad romaner i samma stil, såsom ''Simon le pathétique'' (1918, självbiografisk), ''Amica America'' (1919), ''Suzanne et le pacifique'' (1921), samt den för Giraudoux mycket typiska ''Sigfrid et le Limousin'' (1922, svensk översättning 1929) och den politiska nyckelromanen ''Bella'' (1926). Senare uppträdde Giraudoux även som dramatiker.

Giraudoux var uppvuxen i fransk småstadsmiljö och gjorde i ungdomen många fotvandringar runtom i Europa och Amerika. Han blev 1911 anställd vid franska utrikesdepartementet, där han bland annat tjänstgjorde som legationssekreterare i Ryssland (Sovjetunionen) och Främre Orienten. 1939-1940 var Giraudoux fransk propagandaminister, men det är för sitt författarskap han är känd för eftervärlden.

Texterna är humana och inte sällan satiriska och samhällskritiska. Levererad av Wikipedia