Benny Goodman

miniatyr|Benny Goodman, 1942 miniatyr|256px|Benny Goodman med några av sina orkestermedlemmar 1952. Från vänster: Vernon Brown, George Auld, Gene Krupa, Clint Neagley, Ziggy Elman, Israel Crosby och Teddy Wilson (vid pianot). miniatyr|256px|Benny Goodman under en konsert 1971. Benjamin David “Benny” Goodman, född 30 maj 1909 i Chicago i Illinois, död 13 juni 1986 i New York i New York, var en berömd amerikansk klarinettist och orkesterledare under storbandseran och den senare swingperioden, då "King of Swing" blev hans hederstitel. Han gjorde även uppmärksammade soloframträdanden vid konserter med klassisk musik.

11 år gammal började han spela klarinett och uppträdde professionellt redan som 13-åring. 1925 kom han vid 16 års ålder att ingå i Ben Pollacks orkester, övergick till Red Nichols 1929 och bildade 1934 sin första egna orkester.

Benny Goodmans orkester var en av de första med så kallad blandad besättning. Skämtsamt har det sagts om honom: "''Han gjorde ingen skillnad på svarta och vita, han behandlade alla som slavar''". Detta bör tolkas som att han upprätthöll god disciplin, något som genom åren karakteriserat de stora orkesterledarna.

Goodmans orkester medverkade i flera musikalfilmer, däribland ''The Big Broadcast of 1937'', ''Hollywood Hotel'' (1938), ''Syncopation'' (1942), ''The Powers Girl'' (1942), ''Stage Door Canteen'' (1943), ''Tutti Frutti'' (1943), ''Sweet and Low-Down'' (1944), men Goodmans enda större filmroll var i filmen ''Vilda toner'' (1948).

Goodmans eget liv filmatiserades 1956 som ''Filmen om Benny Goodman'', med Steve Allen och Donna Reed i huvudrollerna, även om manuset var mycket fritt baserat på verkligheten var musiken äkta. Många av Goodmans musikerkollegor medverkar i filmen, däribland Ben Pollack, Gene Krupa, Lionel Hampton och Harry James, samt jazzlegenden Kid Ory. Levererad av Wikipedia